Fotografering som läkning…

Allt eftersom man åldras börjar kroppen visa att man inte är odödlig, lite små värk här och där, lite mindre ork osv, men sen 3-4 månader tillbaka har jag dragits med en del nervsmärtor i en arm, och det verkar som det är en muskelinflammation som har kommit av ålder, men framförallt troligen för att jag har stressat för mycket, sovit för lite/dåligt, och till slut bestämmer sig kroppen för att säga till, och då blir det lite jobbigt. Nu är jag på läkningsvägen med lite hjälp av lite läkemedel och framförallt bra sjukgymnastik, men det är konstigt hur mycket av orken som går åt till att hantera smärtan, framförallt nervsmärta, vilken är en så jobbig smärta eftersom vanliga receptfria tabletter inte biter på den, och tyngre jobbigare läkemedel är något jag absolut inte vill behöva ta i onödan…

Men, man lär sig faktiskt hantera även det, så länge man förstår att sjukgymnastiken är lösningen, och att dagar/veckor/månader kommer behövas för att det skall bli bättre. Vissa dagar är sämre, vissa bättre, och de bättre dagarna känner jag att jag verkligen saknar att fota. Det blir många bilder på katterna hemma, men att fota mer porträtt och ha med sig kameran ut på nån promenad är något jag verkligen längtar efter, och när man har såpass ont att man inte ens orkar ta en promenad så längtar man ännu mer…

En 100-dagars eller 365-challenge passar inte riktigt för mig just nu, men att ha som mål att jag skall bli bättre på att alltid ha med mig kameran skall jag väl klara av, jag behöver det för mitt välmående helt enkelt 🙂

Daim spanar in läget på balkongen (det är inte långt ner där han står, bara 1,5-2 meter)
Daim spanar in läget på balkongen (det är inte långt ner där han står, bara 1,5-2 meter) 🙂

Inspiration?

Hur hittar man till inspiration för att fota regelbundet, på ett sätt som är betydelsefullt? Jag har väldigt ofta med mig kameran, men känner ofta att jag inte ”ser” motiv på det sätt som jag är van att se. Personer är lätt, där känner jag att det är kul att fota, likaså djur, men hur får man tillbaka det tränade ögat att se allt annat vackert och intressant som händer runtomkring?

A winter sunset photo in Strömstad, Sweden, 2019

100-dags challenge?

En sak som jag funderat på att göra är att köra en 100-dags fotografisk challenge. För flera år sen körde jag en 365-challenge, och när man pushar sig att ta minst en bra bild varje dag så blir man oftast mer kreativ, får större variation i sina bilder, och utvecklar sig själv, och det känner jag att det verkligen vore välkommet nu, mer fotograferande, mer kreativitet!

För att det skall bli vits för mig (tillräcklig utmaning) så har jag bestämt att det är systemkamera som gäller, inte mobil, och att jag skall försöka minimera antalet bilder på våra katter och familjen 🙂 Även om jag har ett 18-55mm f:2.8 Zoom till min D5300 så har jag en känsla för att det oftare kommer bli fast 50mm eller 85mm f:1.8 på D610’n som kommer bli mitt redskap för denna challenge, för att ge rätt känsla åt bilderna.

Det kan bli att jag vissa dagar inte hinner bearbeta och publicera dagens bild på Insta just den dagen, men att iallafall jobba fram det kreativa med att ta bilden vill jag verkligen försöka hålla fast vid att göra varje dag 🙂

Jag börjar idag, och så får vi se i slutet av April hur det gått 🙂

Hasselblad, de första staplande stegen…

Efter en period då rätt lite hänt fotografiskt i mitt liv (men desto mer i övrigt!) så öppnades mina ögon nyss. Jag och familjen var på ett besök i Stockholm och gick in i en fotoaffär i gamla stan, ni vet en sån där affär där man liksom bara känner att här är det inte tal om att alla skall köpa den absolut senaste digitalkameran som butiken har fått order om att pusha för, utan här var det begagnade kameror, massa tillbehör och objektiv osv… Massor av rullar med film också, vilket jag var förvånad över, jag trodde faktiskt att det bara var några små nisch-bolag som tillverkade film fortfarande, men killen i butiken korrigerade mig snabbt och sade att både Kodak och flera andra definitivt fanns kvar och tillverkar film för fullt…

En gammal dröm för mig har funnits med ända sen början av 90-talet då jag började fota med min Pentax seriöst, dvs. att komma upp till mellanformat, med stora härliga negativ som nästan känns som 3D när man ser dom eftersom dom är så skarpa och har så mycket kvalitet. Hur pass många är det som har en gammal Hasselbladutrustning stående som dom inte behöver längre? Yrkesfotograferna har sen länge gått över till digitalt, så några gamla kameror borde det väl finnas? Visade sig faktiskt att det inte var så svårt att hitta, så nu har jag en Hasselblad 501C med ett Zeiss Planar 80mm f2.8 som jag håller på att lära mig. Det är totalt manuellt som gäller, dvs. jag måste själv hålla koll på iso-talet på filmen, bländare, slutare, fokus m.m. Inga hjälpmedel för något av detta. Eftersom Hasselblad har 1/500s som kortaste slutartid så är det viktigt att välja iso på sin film utifrån hur pass stor bländare man oftast tänker fota på, dvs. att om man som jag troligen oftast kommer att fota nästan helt öppet på f2.8 så kan en film med iso 400 bli för snabb, särskilt om man fotar utomhus eller inne i studio med blixtljus. Därför blev det ett par rullar Kodak Portra 160 som blev mitt första inköp på mellanformatsfilm.

Jag har läst mig till att med negativ film så har man rätt mycket exponeringslatitud, dvs. det märks inte mycket på bilden om man råkat under- eller överexponera filmen. Framförallt verkar man klara (och det rekommenderas t.o.m.) en del överexponering. Något steg är absolut fint, och det går utan problem med upp mot 4-5 steg innan bilden börjar se lite blek ut, så med en iso 160-film så ligger jag troligen runt 1/250 till 1/500 sekund vid f2.8 eller f4 i de flesta fall. Till att börja med kommer jag ha min lilla Lumix pocketkamera med mig som ljusmätare. Jag ställer in iso på 160, ställer in bländare samma som på kameran, så får jag slutartiden direkt. Dessutom funkar bilden från min lilla lumix som en referens på vilken tid bilden togs, och med ungefär vilka inställningar 🙂

Än så länge har jag bara fotat ett par bilder, men det är en väldigt härlig känsla med ett ”klonk” när man trycker på slutaren. När man komponerar bilden i sökaren så ser den nästan 3D ut, det är som en egen liten värld nere i den där sökaren, en spegelvänd fyrkantig värld 🙂 Nu skall bara första rullen fotas färdigt, skickas till Stockholm för framkallning och sen får vi se vad jag missat 🙂

Jag tror att 2017 kommer bli ett spännande år för mig, flamman är tänd igen och nu skall vi se om det inte kan bli lite spännande bilder utav det 🙂