Ny design

För ett tag sen så råkade jag ta bort en viktig inställning i mitt webkonto, och tyvärr försvann massa gamla inlägg. Efter det bestämde jag mig för att göra en omstart på bloggen. Nu i våras bestämde jag mig även för att prova en ny look som är renare och framförallt 100% smart när det gäller att presentera innehållet i mobiler, surfplattor osv.

Som en del av de nya looken kör jag också ett teckensnitt som inte är riktigt vanligt, men som jag själv tycker är väldigt snygg och balanserat. Geomanist heter det, och det finns i massa olika varianter på olika vikt (hur tjocka bokstäverna är) och kursiv stil såklart.

Det jag inte riktigt hittat helt fram till än är bildinnehållet. Såklart finns bildgalleriet här på sidan, men bilderna tar oftast inte fokus, utan textinnehållet är premierat. Skall se om jag får knåpat lite mer med det, eftersom jag ju tycker att bilderna skall vara i fokus här, och texten ger lite bakgrund och mer kontext.

Så denna är (som det stod på alla hemsidor på 90-talet) ”work in progress”

Äkta…

Daim och Stig ligger och sover på sin filt

En sak som jag älskar med att fota våra djur är att man så lätt får fram hur deras personlighet är. Vi har 4 katter, och varenda en av dom har sin egen personlighet, Daim (till vänster på bilden ovan) är en kärleksfull kille som älskar att sova, för att sen springa ut och utforska närområdet runt vår lägenhet. Han är petig med maten, äter bara blötfoder, helst bara Mjau 🙂

Stig (till höger på bilden) är en förnäm herre där man får lov att klappa bara om och när han vill det, och i hans värd är det bara husse som duger när han vill bli klappad på bästa sätt. Han tycker också utomhus verkar väldigt spännande, men eftersom kattluckan inte släpper ut honom så tycker han det är livet är orättvist när de andra kan komma och gå under dagarna. Men, han är en förnäm herre och fattar inte alls att utomhus också innebär massa faror för hans liv om man inte har vett att vara rädd för vägar och bilar…

Våra djur är en del av vår familj, och familjen är mitt fotoobjekt nummer 1 just nu. Skall verkligen försöka tänka på att ta med mig kameran mer i sommar, det finns så mycket vackert och intressant att fota där ute!

Bättre och bättre…

…dag för dag. En klyscha, men det stämmer rätt bra in med hur saker och ting känns just nu. Den värk jag haft är inte borta, men på en sån nivå där jag orkar med den utan att den påverkar hela min dag. Mängden läkemedel jag behöver minskar också, och framförallt kan jag röra mig mer och mer.

Nu blir det flera promenader än förr, och jag märker det både på min vilopuls, vikt och hälsa att saker går mot en ljusare framtid 🙂

Kvällsvy, strand Seläter Strömstad
En vacker kvällsvy från Seläter i Maj 🙂

Fotografering som läkning…

Allt eftersom man åldras börjar kroppen visa att man inte är odödlig, lite små värk här och där, lite mindre ork osv, men sen 3-4 månader tillbaka har jag dragits med en del nervsmärtor i en arm, och det verkar som det är en muskelinflammation som har kommit av ålder, men framförallt troligen för att jag har stressat för mycket, sovit för lite/dåligt, och till slut bestämmer sig kroppen för att säga till, och då blir det lite jobbigt. Nu är jag på läkningsvägen med lite hjälp av lite läkemedel och framförallt bra sjukgymnastik, men det är konstigt hur mycket av orken som går åt till att hantera smärtan, framförallt nervsmärta, vilken är en så jobbig smärta eftersom vanliga receptfria tabletter inte biter på den, och tyngre jobbigare läkemedel är något jag absolut inte vill behöva ta i onödan…

Men, man lär sig faktiskt hantera även det, så länge man förstår att sjukgymnastiken är lösningen, och att dagar/veckor/månader kommer behövas för att det skall bli bättre. Vissa dagar är sämre, vissa bättre, och de bättre dagarna känner jag att jag verkligen saknar att fota. Det blir många bilder på katterna hemma, men att fota mer porträtt och ha med sig kameran ut på nån promenad är något jag verkligen längtar efter, och när man har såpass ont att man inte ens orkar ta en promenad så längtar man ännu mer…

En 100-dagars eller 365-challenge passar inte riktigt för mig just nu, men att ha som mål att jag skall bli bättre på att alltid ha med mig kameran skall jag väl klara av, jag behöver det för mitt välmående helt enkelt 🙂

Daim spanar in läget på balkongen (det är inte långt ner där han står, bara 1,5-2 meter)
Daim spanar in läget på balkongen (det är inte långt ner där han står, bara 1,5-2 meter) 🙂

Inspiration?

Hur hittar man till inspiration för att fota regelbundet, på ett sätt som är betydelsefullt? Jag har väldigt ofta med mig kameran, men känner ofta att jag inte ”ser” motiv på det sätt som jag är van att se. Personer är lätt, där känner jag att det är kul att fota, likaså djur, men hur får man tillbaka det tränade ögat att se allt annat vackert och intressant som händer runtomkring?

A winter sunset photo in Strömstad, Sweden, 2019

Nej…

Det började bra med 100-dagars challenge, det höll i nästan 10 dagar, men sen blev det inte hållbart längre. Snabbt och oväntat förlorade vi en av våra katter till ett hemskt virus (FIP) som förstörde hennes kropp inifrån. Så, just nu finns inte inspirationen där för att fota varje dag… Jag har många fina bilder på Gucci, men tyvärr kommer jag aldrig kunna ta någon mer bild på henne… Saknar henne varje dag, och hoppas hon har det fint i katthimlen tillsammans med våra andra pälsisar som lämnat oss. Älskar dig Gucci, tack för all kärlek <3

Gucci